Ni vet den där känslan där det känns som att livet drar iväg lite för fort medan du själv inte riktigt hänger med? Lite så känns det just nu för mig. Igår lämnade jag in min absolut sista hemtentamen i den här utbildningen, idag hade jag min sista "riktiga" föreläsning - nu är det bara fem veckors praktik och därefter fem veckors uppsats, and then what? Det är så svårt att greppa att dessa kommande tio veckor är mina sista tio veckor på det här programmet. Så många gånger jag suttit och svurit över det här programmet, så många gånger jag yttrat riktigt hat över alla överjävliga upplägg - allt det här är snart slut. Och visst har jag svurit, gråtit och hatat mig igenom mycket under de här två åren men jag kan ändå säga att fy fan vad jag lärt mig mycket och vuxit som person. Tack POP:en.

 

Men nu till den stora frågan - then what? Vad gör jag med min högskoleexamen? Vill jag utbilda mig mer? Igår hade jag en uppenbarelse hos syven och kände bara "fan, det är ju det här jag vill!", så igår föll allt verkligen på plats. Igårkväll sökte jag in på en fördjupningskurs och två fristående kurser. Går allt som jag vill kommer jag läsa fördjupning i omvårdnad och barn&ungdomar med psykisk ohälsa under hösten, och sedan läsa sexologi och göra min examinerande uppsats i omvårdnaden under våren. Detta innebär att jag kommer ha min kandidatexamen inom psykiatri inom ett år. Helt jävla galet.